Personligt

Innan jag skrev Skuld hade jag inte skrivit ett enda ord. Jag hade inte ens haft någon tanke på att bli författare. Att jag kunde skriva, det visste jag sedan jag gick i skolan, men jag förstod aldrig att det var en talang som jag borde göra något av.

Jag är född 1965 och uppväxt i Huskvarna. Mina föräldrar är lärare och jag har två bröder, en storebror och en lillebror. Men sedan 1993 är det jag som är äldst. Den 21 juni det året rasade min storebror Magnus ner från ett berg och krossade huvudet. Just i den stunden, när telefonen ringde och jag mottog meddelandet att Magnus hade slagit ihjäl sig, förstod jag inte att det var just ett sådant ögonblick i livet då det dras ett tjockt rött streck i almanackan och ingenting någonsin kommer att bli som förut. Det var för mig omöjligt att förstå att det inte fanns någonting jag kunde göra för att allting skulle bli som vanligt igen.

Jag var i nionde månaden med mitt andra barn och som en ren överlevnadsinstinkt sköt jag sorgen åt sidan. Jag försökte vara duktig och inbillade mig att all den styrka som jag trodde att Magnus skulle ha visat i min situation hade förflyttats över till mig istället. I tre år kämpade jag mot det växande mörkret inom mig, tre år när jag för varje dag som gick blev alltmer rastlös, missmodig, rädd. Jag lyckades framgångsrikt dölja hur jag mådde för min familj och mina vänner, men till slut var jag ständigt på flykt. Att det var mig själv och mitt eget mörker jag försökte fly ifrån hade jag ingen aning om. Jag kände bara en sådan förtärande rädsla. Hur skulle jag kunna skydda mina barn, nu, när jag hade fått bevisat att vad som helst kan hända, när som helst. På en sekund kan allt plötsligt vara för sent. Så kom smällen. Efter ett år av sömnlöshet, bröstsmärtor och svårigheter att andas rasade jag ihop hemma på köksgolvet. Själv var jag övertygad om att jag drabbats av en hjärtinfarkt, men på akuten visade alla tester att jag var i utmärkt form.

Någon har kallat panikångest "själens sätt att kräkas", och det var just vad min själ gjorde då. När jag väl hade gläntat på dörren till det där mörkret som hade tagit över inne i mig så fanns det ingen återvändo. Jag blev sjukskriven i ett halvår, vågade inte ens gå utanför min egen dörr. Skammen över att ha förlorat kontrollen var total.

Så en morgon vaknade jag med början till en historia i huvudet. Jag tänkte mig någon som mådde som jag, men som ändå vågade sig ut ur sin förskansning, och som blev konfronterad av en påträngande person. Den där någon, som jag hade vaknat med i huvudet, blev Peter Brolin, och utan att jag då visste det, skrev jag den där dagen första kapitlet till Skuld. Men vad som skulle hända sedan visste jag inte och det kändes som om det var nödvändigt att ta reda på det. Att hitta skrivandet var som att plötsligt upptäcka ett hemligt rum där jag aldrig hade varit förut. Jag skrev och skrev och hittade på historien under tiden, och fem veckor senare såg jag på antalet skrivtecken att jag nog nästan hade skrivit en bok. Vid det laget hade jag fått tillbaka viljan att gå vidare, och nu visste jag också vad det var jag ville göra. Jag ville skriva! Känslan av att ha fått tillbaka lusten, framtidstron, glädjen över att leva, var fantastisk. Jag letade i telefonkatalogens Gula Sidor och skickade iväg mitt manus...

Naturligtvis kan jag aldrig känna att det var värt att förlora Magnus om det var det som krävdes för att jag skulle upptäcka mitt skrivande. Hans plats står för alltid tom och han fattas oss ständigt. Däremot kan jag märkligt nog känna tacksamhet över vad sorgen efter honom har lärt mig. Jag vet numera vad som är viktigt i mitt liv och vad som inte är det, och jag har lärt mig vad som är verkliga problem och vad som egentligen inte är det. Sorgen lärde mig också att döden är en påminnelse om livet. Att det är ögonblicken vi bör ta tillvara på, för ingen vet vad som kommer att hända i nästa. Det enda vi med säkerhet vet kommer att följa oss genom resten av livet är konsekvenserna av de handlingar och val som vi gör just nu i denna stund.

FJÄRILSEFFEKTEN

"En marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans."